vardagsfilosofen.blo.gg

Jag har startat den här bloggen för att få vädra alla tusentals mer eller mindre seriösa funderingar, irritationsmoment och händelser som poppar upp i mitt vardagsliv.

Öppet brev till Swedbank

Publicerad 2013-03-13 19:05:02 i Allmänt

Hej Swedbank!

 

Nu ska ni få höra historien om varför jag inte längre tänker vara kund hos er! Det är en lång historia, men med tanke på hur mycket tid era medarbetare verkar spara på att ignorera sina kunder så är jag övertygad om att ni har tid att läsa!

 

Jag har varit betalande kund hos er sedan jag var 13 år, dvs. ca 10 år nu (Ok, jag erkänner, när jag var under 18 betalade förmodligen mina föräldrar, men ni förstår poängen). För en tid sedan började jag studera på universitet och blev därmed gratiskund via ert studenterbjudande. Kanske är det för att ni inte längre får betalt av mig ni helt plötsligt börjat ignorera mig, kanske inte. Vad vet jag, jag är ju bara en jobbig kund.

 

Nåväl. Det hela började för några dagar sedan när jag upptäckte att det stod ”medges ej” när jag skulle använda mitt bankkort. ”Skumt” tänkte jag ”jag har ju pengar på det, jag kollade alldeles nyss”. När jag sedan kommer hem går jag in på internetbanken men där står ingenting, inget meddelande eller något. Jag blir konfunderad och undrar vad som kan vara fel?

 

Jag klickar mig fram till avdelningen ”mina kort” och ser där att mitt ”nuvarande kort” inte är samma som det jag har i plånboken som slutat fungera. Klickar vidare till ”föregående kort” (eller ersatt kort, vad det nu stod) och ser då att kortet jag har i plånboken tydligen är spärrat.

 

Kan tillägga att jag av ren tur hade mitt andra kort på mig, som är ett gemensamt med min sambo (på en annan bank, tack och lov), som jag fick lov att använda för att undvika pinsamheten att stå utan pengar i affären.

 

Jag ringer sedan upp telefonbanken och får tala med en av era medarbetare. Hon är till en början trevlig och jag undrar vad som står på.

 

”Ditt kort har blivit spärrat.” konstaterar hon.

 

”Jo det har jag förstått faktiskt, men varför?” svarar jag.

 

”Ditt kort har blivit spärrat av oss. Det kan bero på att du handlat från en skum sajt på internet eller att det blivit skimmat kanske. Det är för din egen säkerhet.”

 

”Jo tack jag förstår även det, att ni spärrat det för min säkerhet och det håller jag med om att det är något bra. Men varför? Vilken sajt är det som försökt kapa mitt kort?” Frågade jag och tänkte i min enfald att det kan vara bra att veta vem som försöker sno mina pengar så jag inte handlar från den sajten igen. Tilläggas bör att den senaste månaden har jag bara handlat från ställen jag nyttjar regelbundet.

 

”Det kan vi inte se, ditt kort har blivit spärrat för din egen säkerhet. Det kan vara en sajt som tagit dina kontouppgifter eller en kortautomat som skimmat ditt kort.” Svarar hon än en gång.

 

”Ok, så det är helt omöjligt att ta reda på vad som hänt? Du vet inte alls varför mitt kort har blivit spärrat. Du vet bara vad som eventuellt, kanske har hänt? Jag vill veta varför det är spärrat. Något specifikt måste ju ha fått er att reagera och spärra mitt kort, eller har ni bara nöjesspärrat det?” Undrar jag vidare.

 

”Jag kan be en tjänsteman se över varför det har blivit spärrat men det tar upp till en vecka.” svarar hon då.

 

Ja, ungefär så lät mitt första samtal med er. Jag tänkte för mig själv att ”hur i helskotta kan det ta en vecka att ta reda på det här? Dom måste ju veta varför dom spärrat mitt kort?!”. Jag tänker även att det vore en god idé från er sida att göra det till en angelägenhet att kontakta de kunder vars kort ni nöjesspärrat snarast möjligt så man har en chans att undvika pinsamma situationer där kortet inte fungerar.

 

Men men. Någon dag senare damp det ner ett brev i brevlådan. Den innehöll den oerhört viktiga informationen att mitt kort blivit spärrat för att det förelåg misstanke om försök till obehöriga transaktioner. Jo tack, det har jag både listat ut och fått pedagogiskt förklarat för mig redan. Men varför? Nej det behöver jag tydligen inte veta.

 

Min styvfar kontaktar sin bankman på Swedbank fast på annan ort än den jag är kund i. Jag tänker inte säga var eller vad han hette. Jag vill ju inte riskera hans jobb då han uppenbart bryter mot er policy om hur man behandlar kunder. Han gav mig trots allt ett rakt och ärligt svar, riktigt snabbt också. Det var tydligen jätteenkelt att klicka sig in i min mapp och ta reda på vad som hänt.

 

Jag fick veta vilken sajt som misstänktes försökt använda mitt kort och hur mycket pengar det rörde sig om. Jag fick även veta varför det hade inträffat, vad som utlöst händelseförloppet och hur jag kunde göra för att undvika dylika händelser igen. En eloge till denna herre som hjälpte mig helhjärtat trots att jag inte ens var kund i hans stad.

 

Nu till den sista spiken i kistan för er tid som min bank:

 

Efter jag pratat med herren som hade full koll på vad som hänt, ringer min ordinarie Swedbank upp. Alltså kontoret jag varit kund hos under 10 års tid och som jag trodde hade full koll på mina pengar åt mig.

 

Denna dam informerar mig om att, hör och häpna, mitt kort blivit spärrat AV SÄKERHETSKÄL! Se på fan! Det visste jag inte! ”Men varför, vilken sajt har försökt utnyttja mitt kort då?!” frågar jag och förväntar mig att få veta vad som faktiskt hänt. Nej, då svarar denna dam med ”Nej, det där kan vi inte se. Det är en speciell arbetsgrupp här på kontoret som jobbar med sådana frågor och vi får ingen information från dem om vad som faktiskt har hänt.”

 

Jag frågar henne om hon är helt säker på att det absolut inte går att på något sätt ta reda på vad som hänt och vilken sajt som försökt kapa mitt kort. Men får åter till svar att det minsann inte går, det är HELT omöjligt.

 

Nu blir jag frustrerad, ja jag blir rent av förbannad. Jag frågar henne i en lite mer allvarlig, ja nästan upprörd ton hur sjutton det kan komma sig att det inte går att ta reda på?!

 

Men då blev jag tydligen jobbig för då lade hon på luren i örat på mig.

 

Så idag har jag bestämt mig för att byta bank. Jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig av det här inlägget. Har sagt till mig själv att jag aldrig ska bli en sådan där gnällspik som gnäller på företagens facebooksidor. Men när det inte hjälper att kontakta kundtjänst och man där blir bemött nedlåtande, som om man ställt en alldeles utomordentligt dum fråga, då är det banne mig nog!

 

Det var synd att ni inte gick i konkurs härom året när det gick dåligt för er. Jag kan bara hoppas att ni går i konkurs inom en snar framtid.

 

Tack och adjö!

DÖD ÅT SWEDBANK

Publicerad 2013-03-12 12:20:00 i Allmänt

Mitt kort blev spärrat igår av okänd anledning. På internetbanken står det endast "kort spärrat" och att ett nytt är påväg. Inget om varför. Ringer banken för att höra vad som hänt och följande konversation utspelar sig:

Jag(J): - Hej, vad har hänt med mitt kort?

SwedbankRetard(SR): - Det är spärrat.

J: - Ja, jag vet. Men varför?

SR: - Kanske har du handlat på någon sajt som är känd för att kapa kort eller så? Det är spärrat för din egen säkerhet.

J: - Ok det var ju bra service. När tänkte ni informera mig om detta då? Jag var nämligen och handlade igår och hade jag inte haft mitt andra kort på mig hade det blivit mycket pinsamt att stå där med "medges ej" på kortautomaten. Rena rama turen med andra ord.

SR: - Det ska stå på din internetbank. Du kanske har handlat från någon okänd sajt? Det är spärrat för din egen säkerhet.

J: - Ja, det står ATT det har blivit spärrat när jag går in och letar lite efter mycket om och men. Men inte VARFÖR och jag har inte fått ett meddelande om det utan fått leta upp det själv. Jag har bara handlat från ställen jag känner igen den senaste månaden. Varför har det blivit spärrat helt plötsligt och helt utan förvarning?

SR: - Det vet vi inte. Du kanske har handlat från någon okänd sajt? Det har blivit spärrat för din egen säkerhet.

*Nu är det fan slut på artigheterna och dags att unleasha the motherfudging fury*

J: - Kan ni ta reda på det kanske?! Ni sätter mig i en svår situation här, hade jag inte råkat ha ett gemensamt konto med min sambo på en annan bank hade jag stått utan pengar.

SR: - Ja sjävklart. Det tar ungefär en vecka, kanske mer.

J: - VA?! Ni spärrar mitt kort bara på chans utan att veta varför, och sen när jag undrar varför, så tar det en vecka att ta reda på det?! Bra service.

SR: - Ja, men det är för din egen säkerhet.

J: - Hur får jag tag på pengar nu då? Ni är ju trots allt min bank och jag måste ju trots allt leva den här veckan. Mina kontanter är slut eftersom MITT KORT ÄR SPÄRRAT.

SR: - Jaa du... Vi har ju inte kontanthantering på våra kontor längre... Du kanske har någon vän du litar på som du kan föra över pengar till?

J: - Så eran lösning på problemet att NI har spärrat MITT kort av en anledning som INTE ENS NI VET OM är att jag ska FÖRA ÖVER PENGAR TILL EN VÄN SOM KAN TA UT DOM TILL MIG?!?!?!?

TÄNK OM MIN VÄN INTE HAR SWEDBANK DÅ?!?!? DÅ TAR DET TRE JÄVLA BANKDAGAR ATT FÖRA ÖVER PENGAR TILL HONOM?!?!?!

TÄNK OM JAG INTE HAFT NÅGON NÄRA VÄN I STAN FÖR ATT JAG KANSKE VORE NYINFLYTTAD?!?!?!

Är inte ni en bankjävel som jag BETALAR PENGAR TILL FÖR ATT HANTERA MINA PENGAR?!?!?!

SR: - Ja, men du kanske har handlat från en sajt du inte känner igen. Det är för din egen säkerhet.

J: - AAAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

*Klick*

 

Ungefär såhär lät konversationen jag hade med banken idag. Låt oss analysera logiken bakom detta beslut från Swedbank:

Dom spärrar mitt kort helt utan att meddela mig på något sätt. Jag fick gå in på "mina kort" på min internetbank när mitt kort slutade funka. Där fick jag lägga ihop två och två och lista ut själv att kortnumret på mitt "nuvarande kort" inte överensstämde med det jag hade i plånboken. Mitt "förra kort" var det jag hade i plånboken och det var alltså spärrat. Mitt "nuvarande" var påväg i posten. Kanske. Det vet man inte för det står inte på sajten. Det vet inte ens Swedbank själva.

När jag sedan ringer Swedbank för att fråga varför det har hänt så vet dom inte. Dom vet inte och dom skäms inte för att erkänna det. Det är ju för min egen säkerhet. Dom måste tillsätta en person som ska utreda varför det har hänt och detta tar upp till en vecka. Upp. Till. En. Vecka. 

Sedan frågar jag representanten för den milt efterblivna banken Swedbank hur jag ska göra för att sköta min personliga ekonomi nu när mitt kort är spärrat. Kan jag hämta ut kontanter hos er? Nej. Vi är ju en bank och därför hanterar vi inte pengar längre. Vad tycker då Swedbank jag ska göra? Jo, jag ska föra över pengar till någon jag litar på som sedan får ta ut dessa och ge till mig kontant.

Ok, jag ser åtminstone två problem med denna lösning: (Förutom det fullständigt banala i att jag inte kan få tag på pengar från företaget jag betalar pengar till för att ta hand om mina pengar så att ingen annan ska få tag på mina pengar (inte ens jag kan få tag på mina pengar tydligen).) 

Problem nr 1: Tänk om jag vore nyinflyttad till Uppsala från exempelvis Luleå. Jag kanske flyttat ner hit en vecka innan skolan börjar för att göra mig hemmastadd och känner således ingen i den här staden. Jag kanske inte ens hunnit handla än. Då ska jag alltså med Swedbanklogik svälta en vecka för att jag råkar ha oturen att inte känna någon och min bank är helt efterbliven.

Problem nr 2: Min kompis som jag litar på har en annan bank än Swedbank och han har dessutom dålig ekonomi så jag kan inte låna pengar. Då tar det alltså tre bankdagar att föra över pengar till honom. Men jag får väl svälta fram till dess. Jag behöver kanske gå ner några kilon ändå.

 

Swedbankretardet föreslog även följande lösning: Beställ ännu ett kort från oss och ha i reserv ifall det här händer igen.

Ja just det. Precis vad jag vill. Binda upp mig på fler sätt hos världens mest efterblivna företag.

 

För att avsluta vill jag bara säga till Swedbank: Nästa gång ni tänker spärra mitt kort så se till att ha en smidig och enkel lösning på problemen som uppstår och meddela mig på en gång varför ni gjort det. Annars kan konsekvenserna bli mycket tråkiga.

Tro mig. Det är för er egen säkerhet.

Prosit?

Publicerad 2013-03-06 15:51:23 i Allmänt

En tanke slog mig häromdagen när en person bredvid mig nös. Jag kände inte personen men kände nästan för att säga prosit. "Det vore väl trevligt, artigt på något sätt?" tänkte jag. Och jag är den förste att skriva under på att artighet gör världen till en bättre plats. Jag blir på bättre humör om någon håller upp en dörr för mig, ber om ursäkt om dom stöter till mig eller säger tack om jag håller upp dörren åt honom. Artighet är något bra och något som ska uppmuntras och alltid iakttas.
 
Nåväl, åter till saken. Prosit, är det verkligen artigt att säga? Jag tänkte först att det är ungefär som ett "krya på dig" eller "hoppsan" och i sånt fall är det ju ganska artigt att säga. Man säger ju "tack" om någon sagt prosit. Men sen tänkte jag på vad ordet prosit kommer ifrån. Det handlade ju om från början att man trodde att själen smet när man nös och om man sa prosit så "räddade" man personens själ så den inte kunde smita.
 
Saxat från wiktionary: ”Det härrör från tanken att det är sin själ man nyser ut.” Att säga ”Gud välsigne dig” eller något liknande [prosit] betyder i själva verket att man ber Gud att föra tillbaka den.
 
Är det verkligen artigt att säga prosit? Är det inte helt enkelt bara en kvarlevande religiös vidskeplighet? Det är väl samma sak som att spotta över axeln när man ser en svart katt eller inte kliva på A-brunnar? Om jag tycker att det är artigt att säga prosit, då borde jag även rimligtvis tycka det är artigt att knuffa undan personer som håller på att kliva på A-brunnar och förvänta mig ett artigt "tack" tillbaka? Jag har ju räddat deras liv från olycka. 
 
Jag har ju genom att säga prosit räddat din själ från att smita. Tack vare mig slipper du brinna i helvetet för evigt! Om inte det förtjänar ett "tack" då vet jag inte vad som gör det. För om man tror på Gud och allt det där, då är det inte en liten tjänst jag gör dig om jag säger "prosit" nästa gång du nyser.
 
Jag räddar din själ från att plågas och torteras av Belsebub innanför helvetets portar från dagen du dör och vidare i evigheters evighet!
 
Jag är fan inte artig, jag är en jävla superhjälte! Tänk på det, nästa gång ni säger prosit åt någon!
 
Så om du är en god kristen så är det fan i mig bäst för dig att du säger "tack" nästa gång jag säger prosit!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela